något. någon.


jag står fortfarande kvar med ena foten i nattens drömmar.
och på kinderna finns de torkade tårarna kvar.
paniken i blodomloppet och jag vill ha dig.


kom.

vi väver ihop våra fingrar.
du behöver inte lämna mig kvar ensam.

en kopp kaffe och risken finns att jag hittar tillbaka till verkligheten.

jag orkar inte sakna något, kanske någon, som aldrig har existerat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0