regn och sprakande träd.


älsklingen har lekt runt, haltat en liten stund och nu sover hon. hon kröp upp i soffan och jag la mig bredvid och grävde ner näsan i den trygga svarta pälsen. älskade djuret. hon är bättre än alla droger och alkohol. jag behöver inget sådant i mitt liv. inte när jag har sirikatten. 

jag ska försöka låta djuret få sova ifred och istället göra mig en kopp kaffe.

ångesten är verkligen inte min vän. men den håller sig på hanterbart avstånd och jag vill inte gräva hål i huden och jag önskar inte att jag kunde gråta. jag trivs med det regniga höstvädret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0