bitterfittan.
en kopp kaffe bredvid och jag funderar på om jag borde lämna lägenheten några ögonblick. enligt min förra läkare så är det ångestdämpande. men den läkaren var ju bra dum i huvudet. enligt henne så ska den personen som har ångest tjugofyrasju promenera i skogen dygnet runt. det var faktiskt vad hon sa till mig. malgorzata. din jävla kärring.
eftersom jag hade psykologtid igår istället för idag - så tror jag hela tiden att det är lördag idag. men icke. det är bara fredag. fast för mig är det ingen större skillnad. jag är sjukskriven och lever lyxliv med all min fritid. det är sannerligen förbannat skönt att inte kunna klara av att varken arbeta eller studera. jag gräver i huden med rakblad för att jag söker uppmärksamhet. sådan är jag. jag lever maria montazami-liv tack vare era skattepengar.
och jag hittade visst på innan. bitterheten lämnade mig aldrig.
Håller med dej. Att vara sjukskriven eller pensionerad är inget lyxliv. Jag skulle mer än gärna ha kraften att gå till ett arbete. Istället får man hålla på och traggla med sej själv, försöka stå ut.
Tycker själv att det är ett dygnet-runt arbete att finnas till.
Du har all rätt att vara bitter så länge du vill det.
Kram om du vill
visst är det underbart det där med att vara så sjuk att man går hemma och får njuta av att lägga hela sin dagsenergi för att klara av att stiga upp och försöka få i sig mat. det är så härligt. och ångesten finns ju inte längre för jag har haft en läkare som din som säger att ångest försvinner om jag klappar grannens hund eller tar en promenad. det är ett så djävla underbart liv. man får tid med så mycket för man har ju inte efter promenaden en ångest som axlar en till fördärv. det enkla livet liksom.
du är bra, bitterhet är bra med, i doser.
kram
Visst det är bra att komma ut, promenera och byta miljö, men man skall ju inte fly sitt liv helt och hållet heller, man kan ju inte förvandlas till Ronja Rövardotter och bosätta sig i en grotta..
