jackie.

och när hon nämner hans namn rasar allt.

hur ska en kunna vänja sig. på riktigt. det går ju inte. det är inte så att jag ger upp. men det är ju en omöjlig dröm. en fantasi faktiskt. vissa dagar kan jag acceptera att det inte finns någon regnbåge. de dagar då jag även accepterar att det inte finns något som heter meningen med livet. i detta fallet är jag inte bitter. men vi kan kalla det att jag ser klart och tydligt. skarpa konturer som karvar i huden. och det är den smärtan som gör att drömmen ruttnar. the end.