15.34


kaffet är uppdrucket för längesen. men inte känner jag mig mer mänsklig.

jag har fastnat i onda tankar och tycks inte komma loss. ingenting är akut dessa dagar.
men jag längtar efter ett slut på karusellen. tänk om en bara kunde skrika stopp och kliva av.

dina intressen är alldeles för banala för min smak. jag finner absolut inget nöje i det du gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0