jackie.

jävlar anamma och jag ler. idag känns gårdagens drama enbart tragiskt. jag har kommit en bit på vägen och jag tänker inte tillåta att obehöriga våldsgästar min trygghet. om det ändå vore lika enkelt att vräka förkylningen. men envisheten vinner och jag tänker åka till psykologen i morgon. trots allt. jag vill vrida och vända på mina känslor och upplevelser. jag tror att revolutionen närmar sig. och tänk så ledsamt om jag skulle missa den.

och tanken är att jag ska ta mig till willys idag och storhandla light. men vädret är blött och disigt. och om det inte lättar framåt eftermiddag så ber jag pappa köra mig fram och tillbaka.