eventuellt lever jag färdigt. utan att lämna i förtid.
hemma i tryggheten är det safe. förutom att han finns under badkaret.
veckan är fullbokad. psykologtider och socialträningsgruppen. det är fint att komma igång med ett intensivt arbete. att inse att jag faktiskt är värd att kämpa för. och jag är säker på att jag börjar hitta den behandling som passar mig. efter alla år som sjukskriven och sönder-
medicinerad är jag äntligen på väg någonstans. jag försöker våga livet och hoppas på en framtid med lugn. och jag inser att jag på vägen kommer skrapa mina knän. likt ett blodbad.
Kommentarer
Postat av: Anna
Men jag stöttar dig och bär dig när du inte orkar! Kram
Trackback
