...
jag har fastnat i något jag inte kommer ut ur. onda cirklar som av ren vana bara fortsätter - med mitt godkännande.
jag borde ha blivit den där som faktiskt accepteras och som blir hörd.
nu är det bara rivande grus mot kinderna och hårda sparkar i magen. plus den förbannade tystnaden.
och boven i dramat är jag själv.
tydligen.
och ja - jag har en rofylld kväll.
Kommentarer
Trackback