...


jag har fastnat i något jag inte kommer ut ur. onda cirklar som av ren vana bara fortsätter - med mitt godkännande.
jag borde ha blivit den där som faktiskt accepteras och som blir hörd.
nu är det bara rivande grus mot kinderna och hårda sparkar i magen. plus den förbannade tystnaden.

och boven i dramat är jag själv.
tydligen.

och ja - jag har en rofylld kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0