jackie.

jag är så jävla orkeslös. jag klarar inte av att träffa mina vänner ens. och jag blir inte ens ledsen över det - inte ens det orkar jag.
samtidigt är det så jävla jobbigt. att ändå trivas med att bara vara här hemma i trygga hemmet. veta att jag inte måste lämna lägenheten om jag inte själv vill.
men jag vet ju egentligen om jag vill eller inte. kan bara konstatera att jag inte orkar. och det är stor skillnad.

den här icke-orken är inte fysisk. det är inte så att jag fysiskt inte orkar lämna soffan och sen lämna lägenheten. fysiskt orkar jag det mesta.
men det är det psykiska. det är så förjävligt.

och jag kan väl inte direkt säga att jag mår dåligt - att det är därför jag inte orkar ge mig iväg.
jag bara orkar inte. och samtidigt vill jag inte.

och puh.
jävla förbannade skit helvete fan. helt enkelt.