meow.


att sitta och teckna i över en timme. en katt med självaste stjärnhimlen i öronen. jag försöker tänka framåt och uppåt. men det svårt när ingenting lockar överhuvudtaget. djupa åar i huden som sakta men säkert läker skvallrar om dålig karaktär. en envis repris utan refräng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0