sovmorgon - ja tack.


kvällen började kännas tung - så jag tog ett varmt bad för att försöka lugna ner tankarna och kroppen. det hjälpte litegrann, även om jag fortfarande känner mig orolig. men om en timme tar jag mina seroquel och min zopiklon.
jag hoppas på lugn sömn i natt. och för en gångs skull så vore det skönt att kunna sova ut på morgonen. jag orkar inte vakna med ångestmonstret över bröstet varenda jävla morgon.

jag trodde att döden innebar avslut. men det var visst bara början.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0