jackie.

finbesöket har nästan precis gått. och så fint det var med maria och josefine här. vi träffas kanske två gånger om året - men ändå så känns det aldrig konstigt när vi väl ses. det är liksom den där drömvänskapen som en inte riktigt tror kan existera.

tanken är att jag ska till moster ikväll och vara med när hon och mamma kokar saft och marmelad. men mamma svarar inte när jag ringer - så vi får väl se vad som händer.
jag har lugn i mig och funderar på en koffeinfri kaffe och kladdkakemuffins ute på balkongen. skuggan har precis landat där ute.

i morgon har jag tid hos frisören - äntligen försvinner håret.