jackie.

hamnade på köksbänken med mitt nygjorda kaffe efter att jag skrivit det förra inlägget. började tänka - tänka på allt och ingenting. jag liksom fastnade inuti mig själv. och vad finns inuti mig själv.
jag tror nog att jag vore död ingenting utan mina närmaste. ni är som en del av min kropp. en blodåder här en bit av tarmen där. och jag tänker ofta att vi ses även i drömmarna. för vi kan inte slita oss från varandra. då vrider sig det innersta av våra kroppar. får kramp och gråter hejdlöst.
jag konverserar ofta med er. trots att ni är i ett annat rum. en annan del av staden. tusen mil bort. det behöver inte vara tydliga ord eller meningar. det är snarare ett leende. en fjärilssvärm i magen. glitter i ögonen. kärleksförklaringar.



det finns en väldigt speciell kärlek i mitt liv; nicole.
när vi möttes första gången handlade det mest om att överleva. självdestruktivitet. mycket alkohol och ingen självkärlek över huvudtaget. det var en utdragen och väldigt smärtsam resa. sen kom kraschen. verkligen. det var på liv och död. jag hamnade medvetslös på gräsmattan.
men vi reste oss sakta upp. hela tiden med blicken på varandra. min ögon blev dina ögon. och vice versa.
många var de som ställde sig tveksamma till oss. men vi gav aldrig upp. vi offrade blod svett och tårar för varandra.

idag. ett tag senare.
jag vill kalla det vi upplever nu för balans. hanterbart kaos. mitt och ditt kärlekskaos. jag viker mig aldrig. inte en chans att jag tänker flacka med blicken.
vi hade alla odds emot oss.

nu. precis nu.
hela magen full av fjärilar. i alla de vackraste färger. den kärleksfulla melodin.
och de sjunger bara för oss nicole.