what else is there.
middag med familjen. största delen av bio-familjen.
tända ljus i minneslunden. fuck så många dubbla känslor. pallade inte tänka alls när jag stod där. nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. jag orkar inte peta på eländet. väggen är så förbannat tunn. och tung.
smakar skit i halsen och jag väntar på systerlove nicole ska höra av sig. kvällen ska avlutas med fest. jag är en sån virgo; festa utan alkohol är verkligen något nytt för mig. ska jag ta med mig dricka. ramlösa. proviva. kanske saft. hur gör jag.
men att säga "antabus. jag går på antabus" känns bra. för då kan jag verkligen inte dricka. behöver inte förklara mig mer.
och jag är inte dum nog att försöka dricka mig igenom antabusen heller. det säger ju sig självt. helt meningslöst. ingen tvingar mig att ta den. så varför ta den och sen gå igenom ett helvete bara för att få dricka lite alkohol. sånt lämnar jag åt idioterna.
men det är fan så tungt. jag lider nästan. inte fysiskt. det finns god bra alkoholfri öl. men inne i huvudet. hela mitt fucked up-system. jag vill dricka. så sjukt mycket. bara döva allt krig och kaos.
att "ingen" fattar att ångestdämpande inte tar bort ångesten. den raderar ingenting.
den lindrar. men ångesten drabbar mig fortfarande. varje dag. varje minut sekund. varje andetag.
jag kan inte längre beskriva ångest. den är en del av mig. min identitet. och jag avskyr det. det är ju pinsamt.
jag är inte längre femton år som försiktigt smeker kroppen med rakblad.
jag är snart tjugofem och jag hugger i armar och ben med rakblad. sliter sönder huden. gräver djupa hål med rakbladen som jag försiktigt pillat ur från en rakhyvel. skriker slåss och blir paranoid.
det är inte slut. jag är fortfarande färglös.
och jag skäms när ni sneglar på mina ärr. för jag vet vad ni ser.
(och jag vet att det inte stämmer.)
jag vill att ni frågar. undrar. ger mig en chans att lysa. visa att jag visst inte är hopplös och patetisk.
fastän jag snart är tjugofem. det var visst ingen fas som skulle gå över. det handlade visst inte bara om uppmärksamhet. det var tydligen något sjukt som bara växte och tog över hela systemet.
vill ni vara ärliga och berätta vad ni ser. skulle ni inte vilja berätta det för mig.
snälla. skriv.
aj aj aj ,det gör så ont jag vill inte titta har varit med om liknande. men jag var bara 3 år då. inte lika men ändå lika. ska berätta nån gång kram
Jag ser någon som kämpar med något väldigt mörkt och svårt. Något mörkt som jag inte vet ett dugg om. Jag ser någon som är otroligt stark och som är så himla rolig och underbar, men som tydligen måste kämpa som fan för att orka vara det. Det sista har jag inte riktigt förstått förrän du började blogga. Sen kan man väl säga hur mycket mer som helst men jaa... Det är det som jag tänker på först. <3
Jag ser min enormt starka storasyster som lyser som en sol i min trista vardag. du färgar det gråa i mitt liv chockrosa. jag ser en syster som dansar runt på sagomoln. de som inte existerar, men som definitivt existerar i våran värld. rora och blått. hello kitty och my little pony.
för evigt ska jag ta hand om dig. men jag ska berätta något som du inte vet. du behöver eg inte att jag ska ta hand om dig för du klarar det så fint själv. du har räddat dig själv genom all denna kaos. men jag står ALLTID vid din sida <3
Jag ser en tjugoefemåring som beter sig som en femtonåring, som borde växa upp och klippa sig och skaffa sig ett jobb och sluta leva på oss andra skattebetalare. Jag ser någon som VILL leva i nån slags Berny Pålsson-bubbla där skärande och ångest blir en häftig image. Du skriver som en fejk-deprimerad fjortonåring och har såklart en "kaos-syster" (det hade jag också i åttan), efter att ha känt varandra i två minuter blev ni älskade blodssystrar som ingen annan förstår.
Medan vi andra blir vuxna, jobbar, betalar skatt, kämpar på, så lever du gott på det s.k systemet.
Jag är helt ärlig, spontant är det vad jag tänker. Det är mina fördomar om dig och sådana "som du". Men dina inlägg får mig ändå att förstå mera.
Jag ser en kämpe. En kämpe som aldrig ger upp. En kämpe som vill bli fri.
En underbar vän, en fin och omtänksam tjej, en nybliven kämparnykterist.
Och jag vill säga att jag ser en vegetarian, men det är du ju inte - men jag ser dig som en iaf
