jackie.

försöker fylla bokhyllan i hallen med vackra saker som jag samlat på mig. men alla tusen kartonger står i förrådet och jag har ingen motivation till att ta mig utanför ytterdörren. blir att flytta runt på saker som redan finns här hemma. saker som stått i ett skåp eller saker som jag flyttar från ena stället till det andra. det funkar minst lika bra.
jag trivs verkligen här. men jag saknar rutiner. de rutinerna som jag hittills bara har lyckats följa när jag legat inlagd. det är ju tragikomiskt egentligen. att jag inte själv kan ordna med sunda rutiner. om bara motivationen och orken ville infinna sig. då skulle det nog fungera lite bättre.

i väntan på att motivationen och orken ska knacka på dörren - så tänder jag ljus och gör fint. katten styr runt på köksmattan med sin leksaksråtta. en av hennes två favoriter.

och varför varför varför är det så svårt att inte glorifiera en sluten psykiatrisk avdelning? jag hamnar i de tankarna flera gånger om dagen. jag nästan längtar dit. för där och då fungerar min vardag så bra. mycket bättre än nu. jag känner en väldigt speciell slags trygghet där. men det kräver ju visserligen sina regler och låsta dörrar.
och när jag väl är där så är det pest. jag vill bara hem. hem till mitt. hem till sirikatten.
om jag ändå bara kunde ta med mig rutinerna och ordningen hem.
det är en färskvara - att få rutinerna och vardagen att fungera dagligen här hemma. varje minut varje sekund.
och det kan trötta ut vem som. jag är iaf sick and tired.

jag frågar en nyfunnen vän; tror du någonsin att en kan bli kvitt de gamla spökena från förr.