jackie.

åh. vilken lång dag det har varit. jag längtar efter sömnen. bara den tänker dyka upp i natt.
gick upp tidigt för att tvätta och jag har inte sovit något under dagen. så jag hoppas hoppas hoppas på att jag kommer somna av utmattning. och inte behöva vakna upp något i natt.

ska ju upp imorgon bitti också. blåsa och ta min antabus klockan nio på hälsocentralen. och jag måste orka gå upp och promenera dit ner.
jag förbannar dig sömnen om du inte visar dig i natt.

humöret och ångesten har varit hanterbart idag. varit noga med att ta mina mediciner när jag ska. och så har jag hållt mig sysselsatt. jag har försökt iaf.
jag undrar hur det kommer kännas den dagen då ångesten har tappat sin starka röst. tänk om det blir ensamt. jag får ofta för mig att jag är ingenting/ingen utan det mörka.
men vid det här laget är jag ju så van. jag kan ju inte något annat känns det som.

sånt snurrigt tänkande är vansinne. det kan hålla mig vaken en hel natt. jag gråter sällan, men framtidstänk lockar fram tårar som svider.
just därför lämnar vi det där.
ska snusa färdigt den här snusen - sen blir det att borsta tänderna och lägga mig i sängen med boken. och självklart stoppa in ännu en snus. i love you snuset.