jackie.

får ingen ro kroppen. trodde nästan ett tag att jag skulle kunna somna. men det härjar i mig och det blir inget lugn.
så det får bli en vakennatt. förhoppningsvis kan jag faktiskt somna lite senare. men ingen idé att ligga i sängen och snurra. och ingen idé att ta mer sömnmedicin. för funkar det inte med de jag redan tagit - då funkar det inte om jag tar fler.
och jag har lovat mig själv att sköta medicineringen så som den är ordinerad. det får väl bli att försöka få träffa läkaren snart. och prata om just mina mediciner och mitt allmäntillstånd. all ångest och den nattliga paniken. panik som gör att jag vaknar och hyperventilerar. och har ett enormt tryck över bröstet och så hjärtklappning.

dagen har varit någorlunda lugn. hade en snäppet värre ångestattack för några timmar sen. hjärtklappning, kallsvettades och var helt skakig. när det händer - då är jag rädd. det känns som om att jag ska dö. och känner mig helt spyfärdig.
men jag försökte att andas djupa och lugna andetag. inte stressa upp mig. och till slut så gav det med sig.

det verkar som om att det blir ett litet nyårsfirande här hemma hos mig. arlene och nicole kommer hit. två av mina viktigaste. nicole och jag har varit med om mycket hemskt tillsammans. men tillsammans har vi även blivit starkare. och arlene är en nyfunnen kärlek.
tänk att jag kunde träffa två såna vackra människor här. jag trodde ju att det var dödsdömt att försöka hitta nya vänner i den gamla lillstaden. men titta; det gick. det är guld guld guld.

alla tankar snurrar. om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag mår särskilt bra alls. men jag gör mitt bästa för att göra det hanterbart. men det är djävulskt svårt och det tar på krafterna. och när jag är svag - då biter det onda tillbaka. och det blir fula sår efter betten.
och helst vill jag hålla allt det onda hemligt. så fungerar jag.

det känns tungt att inte ha psykolog den här veckan. den stunden i veckan är så viktig. vi har kommit igång med viktiga saker och jag vet att det är så mycket dåligt som behöver komma ur mig. så många känslor minnen och tankar. ett pariserhjul som aldrig stannar. och jag sitter fast i en korg och åker runt runt runt.
men psykolog olov säger att det bara är att ringa mottagningen om det blir för jobbigt. och så finns akutpsyk i västervik - dit kan en också ringa.
men jag vill inte ringa. avskyr att behöva ringa såna samtal. då lider jag hellre i hemlig tysthet.

nu är det alldeles för rörigt i tankarna - så jag slutar här.
förhoppningsvis blir det godnatt för mig någon gång snart.