ingen hör dig eller ser.
precis kaffe och cigg på iskalla balkongen. glömde tofflorna.
annars har det varit en dag i sängen med boken. sovit lite. vaknat och läst några kapitel. somnat om. och vaknat igen. sen har det fortsatt så.
en dag i tvättstugan också. var verkligen på tiden. ekar tomt bland underkläderna och tröjorna. även om jag försöker se till att köpa lite nytt då och då - så känns det ändå som om att jag inte har några kläder. förjävligt.
angående den anonyma kommentaren på mitt inlägg what else is there;
visst - det var väl inte så att jag jublade när jag läste den. men personen ifråga valde ändå att påpeka att det var dens fördomar om "såna som mig". just därför valde jag att inte se det som ett påhopp. och jag vet bättre än att ta åt mig. plus att det inte finns något som heter "såna som mig" - vilka skulle det vara. sjukskrivna queers i smålands skogar. njae. det där går jag inte på.
imorgon är det äntligen dags för vimmerby och psykologen olov. en veckas uppehåll - det har märkts av faktiskt. och det har hänt en himla massa. det ska bli skönt att få vädra lite.
nu ska jag sopa badrumsgolvet - fullt med kattströ. sen blir det boken igen.
och jag läser vildängel av lina forss - ett tips från oliver.
Nu tänkte mer på människor som "mår dåligt", inte specifikt på flator som bor i skogen :). ´(Alltså psykiskt dåligt.) Ofta när jag läser liknande bloggar som den här får jag just "men-för-helvete-klipp-dig-och-skaffa-ett-jobb" - känslan.
Jag tänker här kämpar man på, betalar så in i helsike med skatt, jobba röven av sig på ett dåligt betalt jobb för att kunna ammortera på huset... Medan det sitter folk och mår såååå dåligt och får pengar för att lägga av en fjärt typ...
Jag tänker att det är väl bara att rycka upp sig! Sluta tycka synd om sig!
BARA GÖRA DET.
Jag tror att många tänker så.
Alltså...jag bara måste få säga nåt..
En frisk människa kan aldrig förstå hur det känns att vara psyksikt ostabil. Det ligger knappast i vår natur att värna om de svaga. Den starkaste överlever, så fungerar det i naturen…. I naturen ja… Vi lever dock i ett civiliserat samhälle och här värnar vi faktiskt om de svagare individerna.
Du som jobbar och sliter så in i vassen, du som gnäller om alla skattepengar samhället rycker av dig varje månad. Borde inte du vara väldigt glad över att dessa skattepengar faktiskt finns till även för dig den dag du kanske skulle råka ut för något..!? Skattepengarna skapar det skyddsnät vi alla ska kunna fångas upp av.
