rakblad no more.
blev officiellt, över telefon, utskriven från psyk igår. så fantastiskt underbart. jag har självskadat fult mycket och hotat andra medpatienter med att göra dem förlamade. jag har skrattat med personalen, tittat på fotboll, fått underbara musiktips och haft fina permissioner med kärleken.
midsommar idag alltså. ingen vet vad som händer. men jag vet att aldrig mer ska jag dra en rakbladsvals. det får räcka nu. det gäller inte bara mig. det gäller alla de som älskar mig. som jag älskar. plus den otroligt nasty infektionen som drabbat hela min vänsterarm. ännu en gång. ett tag satt den i hela kroppen. låg pall ett helt dygn. men nu elefantdos penicillin - så jag blir bra.
Heja dig!! Jag tror på dig ❤
älskade fina du. you can do it. <3<3
Det kommer bli jävligt jobbigt. Jag vet inte hur många gånger jag sett vänner misslyckas. Jag vet inte hur många gånger jag själv tänkt att förra gången skulle vara den sista. Det är vansinnigt svårt, när uppgivenheten lägger sig över lägenheten, paniken skriker i öronen eller ilskan får blodet att koka. Det svåra är inte de gånger man mår bra, utan de gånger man mår lika jävligt som innan den där gången när du kände det nödvändigt att i panik skära alldeles för djupt.
Jag tror banne mig att du klarar det.
Jag önskar jag hade samma tro på mig själv.
hell yeah vad bra för att rakbladsvalsen inte ska dansas något mera.
<3
