den lilla fången.


jag har precis läst ut maria svelands bok "att springa". så tung och hopplös. men samtidigt speglar den samhället så skarpt. varje känsla skapar stormar i bröstet och jag känner allt.

en kopp kaffe och jag har redan valt en ny bok. den är minst lika tung den. det förstod jag redan när jag hittade den på second hand. texten på baksidan inger inget hopp om världen. en kan undra varför jag väljer att läsa sådana starka berättelser som rör om i magen - och jag vet inte. men jag insåg redan som barn att världen inte alltid kan vara vacker. den är hård, elak och kvalmig. jag hittar styrka i andra som berättar min historia. faktiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0