skål.


och jag är äntligen feberfri. men hemskt långsam och opepp. förbannat trött på alkohol och hur den förstör annars vackra människor. jag förstår beroende. men jag vet samtidigt att det inte är en hållbar ursäkt. vi kan alla ta egna beslut. på gott och ont. jag har själv varit där.

om jag är feberfri framåt kvällen blir det en promenad till moster. för att komma hemifrån en stund. lämna ångesten och självdestruktiviteten hemma. men egentligen orkar jag inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0