en stilla storm.


och det är lugnt. små ångestklös innanför bröstet. men de är hanterbara. det är så stilla som det kan bli. mjölken är slut - så jag kan inte hetsdricka kaffe längre. men mamma tar med sig mjölk till kalaset (eftersom jag inte klarar av att lämna tryggheten). 

och jag försöker landa i det nya och vackra. kärlek som fäster sina rötter i hjärtat. tänka sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0