en stilla storm.
och det är lugnt. små ångestklös innanför bröstet. men de är hanterbara. det är så stilla som det kan bli. mjölken är slut - så jag kan inte hetsdricka kaffe längre. men mamma tar med sig mjölk till kalaset (eftersom jag inte klarar av att lämna tryggheten).
och jag försöker landa i det nya och vackra. kärlek som fäster sina rötter i hjärtat. tänka sig.
Kommentarer
Trackback