jackie.

och den ständiga paniken som rusar omkring inuti. jag försöker sysselsätta mig och det fungerar inte. jag försöker då att hitta lugnet, men inte heller det fungerar. jag sneglar mot dosetten och vet att där i ligger ett litet runt och vitt lugn. men jag avstår. jag är livrädd. 

i morgon samtalsterapi på öppenpsyk och jag ser fram emot det. jag försöker att inte förbereda mig redan nu, utan ta det som det kommer och känns i morgon. det är andra dagen i rad jag sitter i soffan med pyjamasen på. jag kommer inte längre än såhär. men kanske är det okej att stanna upp för en stund - istället för att kriga sig fram utan skydd. 

nu en kopp kaffe, en titt på dosetten (igen) och några bloss på balkongen.