mitt i veckan.
onsdag och imorgon staden vid havet; psykologen. sedan en helvetes runda på stan och lite till. ska köpa på mig ett fint lager second hand-kläder och en jävla massa kattgodis. och lite tråkiga saker som att gå till apoteket och sedan försöka hitta lite nya underkläder. suck.
i natt har jag tydligen slagits med knytnävar i sömnen och tagit över sängen. like a boss.
00.15
tiden står stilla. samtidigt som den rör sig med rasande fart. helt plötsligt var dagen slut och hej natten. jag vet inte vad vi har gjort idag. gått mellan varandras datorer, jag har haft hemska humörssvängningar, men faktiskt har jag ordnat med mat och ätit. och delade med mig förstås. haha.
jag förbjudet-pillar på armen och kikar in där under för att vad som har skett. minne plus ångestattack verkar inte fungera så bra ihop. på tisdag ska jag få den omlagd - nej, tydligen ingenting jag kan göra själv. stor och tung suck. och tisdagen där efter bort med de små blåa.
ska tydligen recensera dessa. fått hem två stycken;
hemläxa: att lyssna på kroppens signaler.
måndagens hysteriska dammande och städande slutade i ett rörigt kaos. framåt tidiga natten kom panikattacken och hej skräddaren. där var jag som vanligt spydig - befogat, eftersom de bl.a. pratar över ens huvud och vräker ur sig alla möjliga förolämpningar.
jag spenderade två nätter i staden vid havet och sedan på onsdagen var det time för psykologen. och faktiskt ville pappa vara med på samtalet. holy shit och allt sånt. men det gick bra och ärligheten tog sin plats. sedan fara hem och det är fantastiskt att vara hemma.
en iktorivil och en kaffe och en cigarett.
nattens femtioelva ångestattacker kan ta sig någonstans. jag vred runt i sängen med tårarna i munnen. ville till silvret och skapa kaos. men där någonstans måste jag ha somnat. men är så in i helvete mör idag.
men - mitt i allt minikaos idag började jag våtdamma hela tryggheten. samtidigt rensar jag bland alla pryttlar som står och bara står i bokhyllorna. och ännu en gång konstaterade jag att det behövs fler bokhyllor. plus sätta upp hyllor på väggarna - så att älskade katterna kan klättra och spana från höga höjder. slet även ner den där lappen från spegeln i hallen. jag tänker aldrig mer tro på något. jag återhämtar mig. om inte - vad gör det om hundra år.
5 april.
hysteriska dagen. tvätta, städa, diska, duscha, bädda rent, dela dosetter, byta gardiner, ordna med krukväxterna. huvudet är som sås och kroppen gäspar allt vad den kan. men jag klarar inte riktigt av att varva ner, stanna upp en stund. oro och ångest i kroppen - som jag inte riktigt vågar hantera. tanken kan vara att jag borde krypa ner i sängen och fortsätta med tankarna där.
kvällsmedicinerna är åtminstone svalda. tog en iktorivil också. så kanske lugnet sveper in.
3 april sa jag: "jag är glad."
det går liksom inte att rymma. allt och alla knackar konstant på pannan och vill åt mig. men en lördag i tvättstugan känns nice och jag tänker hålla mig ovanför ytan. jag måste. intensivt och längtan efter det som aldrig mer får ske. jag vettefan hur jag hamnade här. och varför.
it makes no sense - jag vet. jag skriver helt bakom. men ibland kan även jag leverera texter människor kan förstå sig på. det är sådär, texten ovanför, som det vimsar i hjärnan på mig.
tablettgnällig.
alldeles strax dags för kvällsmediciner. det kan inte vara meningen att jag ska behöva äta alla dessa mediciner. det är rätt vidrigt, hur många tabletter jag sväljer varje jävla dag.
i'm giving up on you.
åhå. våren är här idag. kaffe på balkongen i solen. i huvudet planerar jag vilka plantor som ska köpas in och vilka krukor .o.s.v. som ska upp på väggen och ner på golvet. underbar känsla. behöver även köpa en ny plastmatta att ha där ute. tänker mig en knallgul. det kommer bli himla bra.
jag har en och en halv arm som kliar non-stop. har mig själv att "skylla", jag vet. men det irriterar mig att den hela tiden påminner mig om gamla tider. nya tider. jag börjar öva på att ha kortärmat offentligt. den sena bussen hem igår, som var nersläckt, var en ganska lätt exponering. men samtidigt - i am not my skin.
17.50
måendet far upp och ner, hit och dit. låter mig påverkas av det yttre alldeles för mycket. vilket jag inte ska göra. det är som liksom nästan förbjudet just nu. men det är så svårt. det jag behöver nu är balans. balans i mig själv, i mitt liv. det kan inte vänta tills jag är död. för det kommer innebära att jag dör om ungefär tre veckor. missförstå mig rätt.
normal is the enemy. normal is the end of me.
spenderade hela helgen i staden vid havet. fler dagar än vad jag hade tänkt. men jag vandrade från vänner till vänner och sista bussen hem gick alldeles för tidigt, så jag sov över här och var. kom hem sent igår kväll - en dusch och sedan slocknade jag på tre röda.
jag har haft en fin och leende dag idag. men nu kommer all oro. knytnäven. så fort kvällen kommer - det slår aldrig fel. och jag vill fan inte bensoknapra så fort det rasslar runt klor i kroppen och huvudet. men jag behöver samtidigt hålla mig ovanför ytan, för att kunna fortsätta den här, i nuläget, trevliga resan. allt eller ingenting.
psykologsession på torsdag. och ja - det ser jag fram emot. om en nu kan uttrycka sig så.
partypinglan har vaknat till liv.
åh. jösses. ikväll blir det fest för damen. har länsat systembolaget på alkoholfritt och fyllt min pillerburk med behovsmediciner. och har kortärmat. fan, vad jag behöver detta känner jag.
att sätta gränser.
hos psykologen har jag inga problem med att vara ärlig. inga känslor, men ärlighet. vi pratade mycket om mina problem med att sätta gränser. hur jag gång på gång låter någon annan ta över mig. min kropp. mina tankar. och hur illa jag behandlar mig själv - ingen kärlek där inte. det är t.o.m. så att min pappa har ringt mig och med kärlek tryckt ner mig på en stol och förklarat för mig att jag går före alla andra just nu. att jag måste lägga allt fokus på mig och mitt. alla andra förutom jag verkar ha uppmärksammat problemet.
ångestshoppade lite efter sessionen med psykologen. inget dyrt. men det kändes lyx.
vi börjar dagen med lite "the walking dead" minsann.
i have written you down now. you will live forever.
dessa ständiga humörsvängningar; från lugn till tårar till ilska till skratt till ångest and so on.
det är staden vid havet och psykologen i morgon eftermiddag. jag är hursken och trött efter den, för mig, långa dagen och borde därför redan nu göra natt och krypa ner under täcket. men ångesten, som bet sig fast inuti bröstet, oroar mig. jag knaprade behovsmedicin illa kvickt och hoppas att den kickar in snart.
...och tills dess kan jag styra med alla kvälls-/nattrutiner.
morgontimmarna är guld värda.
morgonen är min tid på dagen. då mår jag som härligast. allt är nytt och ännu en gång. en fin melodi på repeat. jag drar på musik, gör kaffe, donar med katternas morgonrutiner, tar en cigarett och går runt i sovlinne och håller verkligheten på lagom avstånd.
men nu har tankarna börjat väcka varandra, hetsa upp varandra. de stimmar så högljutt och knytnäven vaknar. knytnäven som i knytnävsångest.
men jag håller fast vid min morgon - varje morgon.
leopardmönster, iktorivil och snickersglass.
dagarna bara far förbi. har inte alla mediciner jag behöver ha, här hemma. de bara måste komma till apoteket i morgon. kroppen gör upprör. vet inte ens om det gör ont, kittlas eller dödar. huvudet bara brusar och sprakar. så jag har nu bestämt att i morgon ska jag vingla ut och iväg och köpa mig en bukett med tulpaner.
för det mesta är det blankt. ett helt orört vitt papper. en centimeter ovanför pappret slår jag runt med kritorna. inte nudda. inte visa. mest vara prydlig, sansad och användbar.
12.46
nedstämd och ostämd. det krafsar där innanför och jag väntar på knytnäven. jag har inte ens orkat ta min mina okompletta morgonmediciner än. ingen behovsmedicin heller. fastnade här efter att pappa kört mig fram och tillbaka till willys. och här sitter jag. med en klump i magen, oceaner bakom ögonlocken, en mugg kaffe och alldeles för många frågor.
oh yes. i did. now, would you?!
tvätta, städa och få dagen att gå. måste få hem mina mediciner senast onsdag - annars kommer det bli en jävla abstinenskrock i kroppen. tänker jag mig åtminstone. streptokockgrottan har läkt fint. eller ja, påväg dit iaf. annars har jag ännu en kur penicillin på recept. burken kostar 300 jävla kronor - aldrig att jag hämtar ut den i onödan. oh no. visst, blir ju rabatt iom högkostnadsskyddet - men principen. haha.
jag letar efter ting som närminnet har raderat. helt meningslöst. eller egentligen helt fantastiskt underbart. beror på vilka glasögon jag har på mig. men det finns andra vis, andra gamla knep.
see you never again.
