jackie.

det går liksom inte att rymma. allt och alla knackar konstant på pannan och vill åt mig. men en lördag i tvättstugan känns nice och jag tänker hålla mig ovanför ytan. jag måste. intensivt och längtan efter det som aldrig mer får ske. jag vettefan hur jag hamnade här. och varför.

it makes no sense - jag vet. jag skriver helt bakom. men ibland kan även jag leverera texter människor kan förstå sig på. det är sådär, texten ovanför, som det vimsar i hjärnan på mig.