rävungen.
tidigt i morse satte jag mig på en buss mot grannstaden. dags för veckans samtalsterapi. vi pratade om sömnproblemen (igen), om honom (igen) och om ångesten (igen).
det känns som om att jag står på ett och samma ställe och trampar. jag kommer ingenvart. men å andra sidan vet jag inte ens åt vilket håll jag ska. han styr mitt liv och jag orkar inte göra någonting åt det.
på bussen hem somnade jag och drömde om bergsjön. det finns så mycket i mitt liv som jag vill få ogjort. så mycket som blev så mycket fel. i en rasande fart - mitt i ett fall. men nu måste jag fokusera på att få tryggheten att fungera. samla kraft och mod och om tusen år ta livet med storm.
de viktiga blanketterna och de kopierade dokumenten är postade till försäkringskassan. ännu ett år mitt i sjukdomens kärna. hejja. nu en cigarett på svala sköna balkongen.
Kommentarer
Postat av: MissManic
Jag vet inte vad jag ska säga, önskar så att jag visste vilket håll som är rätt..
Bamsekram
Svar:
Postat av: hemul
Har också gjort en jävla massa klavertramp, men det jag lärt mig (ooh så pedagogiskt det där lät!) att man aldrig kan prata om en sak för många gånger. Om man har sagt något 50 gånger och säger det för 51a gången, då är det för att man behöver säga det igen.
Trackback
