jackie.

jag har ingen ro till att sova. tänker på allt det fina som finns precis framför mig. härlig förväntan. och sådan självklarhet. och det är ingen idé att försöka sig på att förstå hur det kommer sig. det har varit, är och kommer att vara. ord som är stora och som gör en otroligt sårbar. men känslorna finns där - de som aldrig riktigt vågat sig ut på flera år. 

sedan har vi bastille-konserten. jag minns den kvällen jag satt och slöklickade runt på youtube och mitt i allt stötte på en länk till en video med bandet bastille. låten hette bad blood. blev nyfiken och kollade på videon plus lyssnade på orden. jag föll direkt. sökte mig svettig, blodig och tårögd efter fler låtar av dem. men det var inte det lättaste. de var i princip okända. 

sedan svischade det bara till och de exploderade och pompeii började spelas frenetiskt på radio. mitt lilla egna hemliga youtube-band. haha. men nu, den 16 november, kommer jag befinna mig, tillsammans med finaste syster, i stockholm och se dem live. känn på den.