då var vi där igen. igen igen igen igen.
morgonens tidiga skogspromenad slutade i blodspår hem till mamma och sedan vidare till skräddaren. vackraste människorna förstår inte och jag dör ännu mer inombords. kan inte hantera allt som jag bär på. jag orkar inte heller, för den delen. så ensam i soffan med en öm arm och smärtsam saknad.
är rädd för att detta ska vara en never ending story. hellre dör jag.
jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig.
jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig.
när du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat.
Kommentarer
Postat av: MissManic
Älskade fina vän.. Önskar att jag bodde närmare dig, så du inte är ensam.
Du måste få ha någon som förstår, eller försöker förstå.. ♥
Svar:
Jackie
Postat av: Lo
Mycket värme till dig! Så hemskt att de runt dig inte förstår.Vet att det är hemskt att bära på så mycket. Att det känns hopplöst på flera sätt.
Det kan bli bättre. Det tar tid och kraft, men det går att komma ur med rätt hjälp och stöttning.
Kram!! <3
Postat av: MissManic
Det måste vi se till.. Alla dessa år som vi haft daglig kontakt.. Så ja, vi Måste ses ♥
Trackback
