i've got that summertime sadness.


jag har stannat upp. det är troligtvis någonting jag behöver. det susar och väser runt omkring mig. jag fantiserar fram hörselskydd och fokuserar på den krokiga stigen - mitt liv. vännerna får min energi när den finns där. annars ligger jag och katterna på balkongen och sover. 

men tryggheten är hemma. här är det stilla och inga hot finns. förutom mannen under badkaret. dock fastnar jag i det nygamla och kan inte hantera det. kvällarna är värst. de är fruktansvärda. jag påminner mig själv varje dag om att aldrig mer öppna den igenspikade dörren. psykologen på psyket i staden vid havet har lyckats få mig att berätta om korridoren med alla dörrarna. på gott och ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0