oh. na. na.


det finns så mycket, så många, som jag inte kan släppa taget om. känslorna, som en enorm och elak saknad, slår till som en spark i magen när jag minst anar det. och den där ständiga stormen i bröstet. en sval dusch och ingenting har förändrats. hej behovsmedicin. 

jag vet inte ens om mina tankar är mina egna. ofta kollar jag mig omkring i lägenheten och har ingen som helst aning om vart jag befinner mig. det är först när jag kan fokusera på detaljerna som alla bitar faller på plats.

fötterna står stadigt på marken. allt annat svajar som en ung tall i storm. jag håller hårt i det fina runt omkring mig. de fina. lägger allt hopp på den kemiska lyckan. en stund till bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0