kanske.
dagen fortsätter som i en dimma. mycket känns hopplöst. men samtidigt så fint med vårsol och fågelröster. katterna älskar att sova i solen på balkongen och jag ska alldeles strax ta med mig kaffe och bok ut och göra dem sällskap.
jag försöker sätta ut mina truxal - men det är svårt när ångesten håller sig tätt intill.
Kommentarer
Trackback
