jackie.

och inte ens dagdrömmarna håller ångesten och paniken på avstånd. mycket känns omöjligt och kroppen är äcklig. det är där jag börjar med oron. sedan kommer allt på en gång. han och allt det som hände då. framtiden dåtiden nutiden. ingenting som samarbetar.

jag tog ett bad och tänkte att kroppen åtminstone skulle slappna av. men inte. det är alltid oroligt i badrummet. det bor en död man under mitt badkar. tro vad ni vill om det. det är min sanning och ingen annans. dock ingen sanning som går att reglera och ändra på. den lever.

i morgon ringa till öppenpsyk och se hur det går med min nya samtalskontakt. jag vill mer än gärna hoppa på dbt-behandlingen och jag hoppas att det finns plats. vi får se hur det blir.