jackie.

vaknade med ett ryck. liksom mitt i en kyss. där låg jag i sängen med läpparna i vädret. så fantastiskt. upp med en gång för att inte glömma den underbara drömmen. så full av liv och kärlek. nästan svårt att ta till sig mellan gäspningarna.

ångesten hamrar trots vackra drömmar. dagarna nu för tiden är fulla av oro och panik inför framtiden. jag fastnar på ett och samma ställe och så står jag där och trampar. kommer ingenstans. jag har pausat livet och väntar på den magiska vändningen. jag hoppas på att onsdagens läkarsamtal ska göra mig lite klokare och förhoppningsvis kommer jag igång med samtalsterapi snart igen. det är drygt en månad sedan mitt sista samtal med min förra psykolog och jag börjar bli riktigt otålig. tankarna samlas på hög inuti och ingenting är balanserat. tanken var att mottagningen skulle kontakta mig inom tre-fyra veckor. men icke.

jag måste ha kaffe och en cigarett eller två (trots hostan). för att lugna och stilla. god morgon.