och midsommarfittan.


det bästa med liten familj är lilla midsommar. en ihopplockad skara människor med och utan blodsband. vi tycker om att umgås med varandra och gör det runt grillen och mammas potatissallad. trots en småkylig avslutning på kvällen satt jag kvar i trädgården och slogs med knotten. det är som om att jag inte får nog av den friska luften när jag väl tar mig hemifrån. 

men nu hemma hos katterna och jag önskar lite att kvällen aldrig tog slut. jag känner mig hög och euforisk och för en stund älskar jag att leva livet. men kvällsmedicinerna är svalda och det är en dag i morgon också. jag tänker avsluta med kaffe (hej sömnen) och en cigarett på balkongen. sedan rensa kattlådan, på med pyjamas och krypa ner i sängen och fortsätta läsa om det olyckliga självmordet i boken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0