minnen - på gott och ont.
ligger i sängen och tänker på elaka saker om kvällarna. tänker på lägenheten jag spenderade min sista friska tid i. ensam. och sakta blev allt självdestruktivt och jag tappade verkligheten totalt. jag hade synvillor och jag pratade med personer som ingen annan såg eller hörde. och den morgonen då det sattes ett pris på mitt huvud - då svalde jag allt jag hade och blev inlåst i fyra månader.
sådant onödigt krafs håller mina tankar upptagna om kvällar och nätter.
och i natt har han gjort mig sällskap i drömmarna. väldigt ovärt och väldigt mycket äckel.
Kommentarer
Postat av: Candy
Hatar att ligga och tänka tillbaka så där. Det är så plågsamt att minnas hur dåligt man faktiskt mått och vad det ledde till, men likväl går tankarna på repeat. Och på ett sätt kanske det är bra att man ägnar det lite tanke, så att man inte hamnar där igen? Jag vet inte. Men det är helt klart plågsamt när minnena upprepar sig om och om igen.
Postat av: Lo
Jag känner igen tankarna och hur man klankar ner på sej själv. Det är väldigt svårt många gånger.
Tur att du överlevde.!
Tänker också att det kan vara en slags bearbetning av hur saker var och är.
Han förtjänar inte att ta någon plats i dej alls.
Du förtjänar bra saker.
((Kram om du vill))
Trackback
