jackie.

först nu har jag vaknat till. tog en runda med dammsugaren - men hemmet känns fortfarande dammigt och äckligt. ibland vill jag gråta över hur illa jag tycker det ser ut här hemma. överlag känner jag mig riktigt nere och det beror väl antagligen på utsättningen av paroxetin. gråter över minsta lilla och livslusten är som bortblåst.

katterna är lika fantastiska som vanligt och tur är väl det. de är det finaste sällskapet ostadiga dagar som dessa. tog precis en shot theralen och fy fan det är så äckligt. ska be om alimemazin-kapslar istället. men först börja med fluoxetin igen och hoppas att den kan hjälpa. har testat den förut och då utan resultat. men apoteket har aldrig mina mediciner inne, suck, så jag kan inte börja med den förrän på tisdag.

härligt hur ens vardag totalt är styrd av mediciner. när jag fyllde tjugo år kunde jag aldrig tro att jag skulle bli tvungen att ta tusen steg tillbaka och observera livet när det passerar förbi.