jackie.

och jag får fan ingen ordning på dagen. är helt väck i huvudet. känner mig avslagen och sönderdeppad.
jag orkar inte ha honom i huvudet och i kroppen. det får liksom räcka nu. tjugo år är en lång tid att ta igen. jag önskar tusen gånger om att jag istället kunde ha glömt bort för gott.

jag har psykologen i morgon. och jag känner mig redan nervös, som alltid. jag vill komma dit förberedd - samtidigt som jag har lovat mig själv (och psykologen) att sluta upp med att komma dit redo.
men det är skrämmande att komma dit med känslorna hängande som lösa trådar i huvudet.

gjorde mig precis en kopp kaffe och ska sätta mig på den regnsvala balkongen en stund. prata med sirikatten och röka brännande lungbloss. och hoppas på att den brännande röken en dag tar död på resterna från honom, de som enivst skvalpar omkring i mig.