jackie.

och äckelkänslorna kröp in i mig. jag tänker på hans gråbleka kropp och hans rossliga och svettiga andetag. det går inte att låta bli. det är som när en sitter och trycker på ett blåmärke; en vet att det kommer göra ont, men trycker ändå. lite så fungerar mina tankar ikväll.

men tur i oturen så är det snart dags för nattmedicinerna.
och jag hoppas på sömn. en djup och drömlös sömn.