jackie.

att sitta här hemma med en förjävlig förkylning gör att jag tänker väldigt mycket. tänker på många saker. på allt och ingenting.
hur stor plats har jag rätt att ta med min psykiska ohälsa? ska jag i första hand se till att jag inte gör någon besvärad, eller tvärtom. ska kanske min omgivning vara mer lyhörd - kanske välja sina ord och samtalsämnen när jag är i närheten.
min situation är absolut ingen hemlighet. men jag råkar fortfarande ut för tusen knytnävsslag i magen när jag umgås med mina närmsta.
och jag är ärligt talat trött. så förbannat trött på andras skitsnack om patetiska saker som bara gör mig pissed.
och förbannat trött är jag också på att inga öron eller famnar är öppna för mig. stängt och låst all the way.
om ni känner er obekväma pga mina ord, erfaranheter och tankar - tänk er då in i min situation; jag umgås med skiten vareviga dag. i mina drömmar sker det om och om och om och om igen.
ett högljutt eko - dag ut och dag in.

jag säger inte att jag inte ställer upp för er.
men när ska vi vända på det?