jackie.

sömnen har inte samarbetat alls under natten. men jag har en stadig dag. härlig höstluft och mitt fina fint som snus-snus. kroppen är lite ilsken på mig - då den inte fått sina mediciner som den ska. och det är ingenting jag har gjort med mening.

träffade psykologen, i staden vid havet, i tisdags. flera gånger när jag hetspratade under vårt samtal så kändes det som om att jag sjöng orden. en sådan underlig och obehaglig känsla. det gav mig hemsk ångest. jag frågade psykologen flera gånger och hen lovade att jag inte alls sjöng. verkligheten och tid och rum är skrämmande ord och känslor. jag stannar i mitt ingenting en stund till.