jackie.

livet med mina egna ord.

svängigt och gropigt.

allt hamnade på sniskan igår. gick runt tungt beväpnad i en timme - in och ut ur verkligheten, fram och tillbaka i lägenheten. till slut hamnade jag under täcket i sängen, utan en skråma på kroppen. psykologbesöket avbokade jag - men vi tog ett kort samtal över telefon istället. samtalen med min psykolog sår alltid små frön i min kropp och jag försöker så gott jag kan att få dem att gro. hittills har det gått sådär. 

 

klockan 13.00 är det läkarbesök på öppenpsyk i grannstaden. måendet är nedåt och ostadigt - så pappa kör in mig. så mycket stöd jag har runt omkring mig ändå och jag har ingen jävla aning om hur jag ska återgälda det. vad jag än ställer till med - så finns de där, de som aldrig ger upp, de som aldrig sviker. de som ständigt agerar hejjarklack - även om tårarna rinner på dem.

Så himla bra jobbat av dig i går! Tur att du har så fina föräldrar. Det är ju guld värt! Jag tror att de tycker att du är guld och att du inte behöver återgälda dem. Det är vad jag tror. Du är en så oerhört värdefull person som jag är tacksam över att smått ha fått lära känna!
Jag hejar på dig! <3

Du är en sann kämpe och var gång du gör något som du blir glad och stolt över, blir jag det.