jackie.

då bodde jag på västkusten, i göteborg. under en längre kort period hade jag börjat minnas otäckheter som jag hade svårt att ta på allvar. men de hemsökte mig dag som natt - och en dag accepterade jag dem; jag hade som litet barn blivit utsatt för grova sexuella övergrepp under en helg i en sommarstuga långt hemifrån. 

helt plötsligt handlade allt om att supa och glömma allt. det var jag bra på. missbruka sex för att få bekräftelse, hela baletten. där någonstans blev jag såpass distansierad från verkligheten att jag gömde alla räkningar och hyresavier i en låda. inte medvetet, tro mig, ni som fortfarande tvivlar. jag var sjuk. nu inser jag att redan då var jag sjuk, psykiskt jävla asinstabil. allt hade gått för långt.

självskadandet kom in i bilden. benen fick sig några ordentliga omgångar och stora tog hand om mig, min panik, min icke-sömn, mina skakningar och mina sår. gemensamt, efter en natt med icke-sömn och knivskadade lår, bestämde vi att jag skulle ringa närmsta vårdcentral och be om hjälp. 

sjuksköterskan som jag fick prata med var fantastisk. jag sa efteråt att jag skulle skicka ett tackkort och blommor till henne, men det blev tyvärr aldrig av. hon bad mig att ta mig till psykakuten snarast, hon ringde t.o.m. dit och berättade för dem att jag var påväg in. 

jag och stora tog oss till psykakuten på östra sjukhuset. där var det lång väntetid och en annan patient i väntrummet frågade om jag var där för benso. jag skakade nervöst på huvudet och hade ingen jävla aning om då vad benso var för något. jag fick prata med en läkare som skickade mig därifrån med ett recept på antidepressiv medicin; cymbalta.

jag tror att det gick en månad. två personer hade flyttat in i lägenheten med mig. trots alla obetalade räkningar i lådan - som jag förträngde och inte visste fanns. ni förstår ju att det hela slutade i kaos.

den jag hyrde lägenheten svart av, var en tungt kriminell snubbe, väldigt trevlig, missbrukade och sålde själv och han berättade att han hade polisspan på sig - så vi skulle hålla ytterdörren låst.

en tidig morgon vaknar jag och en vän av att någon försöker bryta sig in igenom ytterdörren - det bankas, sparkas och slåss på dörren. jag förstår ju direkt att han jag hyrde lägenheten av hade upptäckt att bl.a. hyran inte hade betalats på några månader och nu skulle han "jävlar ha tag i mig". jag drog en lögn för min vän om att vi inte skulle öppna dörren för att de utanför bara var höga och att de snart skulle gå. 

kanske en timme senare smyger vi ut ur huset bakvägen och tar oss till spårvagnen. min vän åker till skolan och jag förstår där och då att mitt liv är slut. det här kommer jag inte levande ur. jag sväljer ett hundratal cymbalta med en folköl och känner mig tillfreds med att snart dö.

men så blir det inte - jag tar mig själv till psykakuten. och efter lite om och men får jag sluddrande ur mig att jag tagit alla mediciner jag hade hemma. jag hamnar snabbt på akuten och får dricka kol, sedan mava för observation under en natt och till slut inlagd på psyk i fyra månader.

 

den sjuka jag förstörde för så otroligt många människor i min närhet. jag ber verkligen om ursäkt och jag önskar att allt både hade börjat och slutat annorlunda. då hade jag inte dragit med så många fler i mitt fall. förlåt.

än i dag drömmer jag mardrömmar om att han jag hyrde av ska få fatt i mig. än i dag drömmer jag om att kunna ge tillbaka allt det jag tog för de som stod mig nära. än i dag.