15.51
kuratorn: "du gör egentligen inga framsteg. och om du inte gör det, så kanske du inte kan få gå kvar här. eller inte få komma så ofta som en gång i veckan."
jag vet inte. jag uttryckte även min oro inför traumabearbetningen och då kallade hon mina ord för "ett förtäckt hot". det känns ju verkligen som om att jag är värdelös på att både uttrycka mig och genomgå rehabilitering. känner ju inte direkt för att träffa kuratorn om en vecka igen.
jag somnade en stund nästan direkt när jag kom hem. var helt slut. känner för att gråta emellanåt - men jag kan inte gråta. istället dricker jag kaffe och snusar. fokuserar på det som värmer och sprider färger.
Men herre gud... klart du måste gå 1 gång i veckan, detta är ju viktigt!!
Kramen
Det är därför jag inte går :( Min erfarenhet är tyvärr liknande och jag har svårt att se att i mitt fall, att det skulle ge något tyvärr...det känns som att man ganska snart hamnar i en återvändsgränd med dem och att man inte kommer någon vart.
Ta hand om dig gumman massa kramar!
Dåligt av kuratorn att ha den attityden!Men det kan ju vara så att nån har vart på henne,att det är pengar det gäller,resurser som ska ge resultat snabbt o effektivt.Patienten ska pressas in i en fyrkantig alldeles för liten mall som ska vara fixad på x antal ggr annars bråkar dom som bestämmer över ekonomi o resurser.Helt sjukt och vidrigt att behandla folk så.Men det kanske inte berodde på dej,utan på att nån hetsat på henne att visa upp resultat och tala om när du blir "klar".
Men det kanske är kuratorn som inte är bra på det hon ska göra,och då gör du ju knappast några framsteg?Har hon utbildning på traumabearbetning?Du kanske behöver få bättre hjälp nån annanstans?
Stå på dej,om du orkar,hoppas det blir bättre!
vad otroligt osympatisk kurator du har
så uttrycker sig väl de som inte har tid att vara människor
visst kan det vara så att de anser att de prövat den här behandlingen så långt som det går och att det inte gett ultimata resultat hitills men jag har aldrig hört talas om något sådant
det kan bara inte stämma, så länge du har viljan att gå igenom behandlingen så ska den testas och sedan avfärdas efter den har genomförts ordentligt så att säga
och om de nu skulle räkna upp massa anledningar som i deras ögon skulle rättfärdiga ett sånt beslut så räknas psykiatrin som specialistvård vilket innebär att du alltid ska kunna skriva en egenremiss som jag förstått det
jag vet bara ett undantag och det var en gammal vän som hade borderline och hade gjort sitt första år av DBT, så hon hade ett kontrakt med sin kontaktperson eller hur det nu var. och hon var lite mer bunden till vissa saker för att det skulle fungera.. och skötte hon inte det så var det adjö typ
jag hoppas du står på dig
det är fel på kuratorn, inte dig