jackie.

psykolog i staden vid havet klockan 15.00 och jag har ingen som helst aning om vilken ände jag ska börja i. den senaste veckan har lycka varvats med fruktansvärd ångest. jag har bråkat med hälsocentralen, träffat nina, självskadat, skrattat, knappt kunnat ta mig hem från växjö and so on. allt och ingenting. 

men i dag känner jag mig någorlunda lugn. bara så drygt att sitta och vänta på bussen som inte går förrän klockan 13.15. är trött, sömnig. men dammsög i morse, så har åtminstone fått något vettigt gjort hittills. och lyckats få på mig kläder. älskar att dra runt i sovkläder, lång kofta och mina tofflor i storlek 45. men ibland får en bita i det sura äpplet och klä på sig, helt enkelt.

nu ägna mig åt kaffet och otåligt vänta på bussen i en hel timme till.