jackie.

vaknade för sådär en timme sedan. jag blev tillsagd av läkaren att ta den nya sömnmedicin redan klockan 20.00 (eftersom jag i princip inte sovit någonting på flera dygn). det gjorde jag. och sedan låg jag där i sängen och väntade på den där pang-effekten som läkaren berättade om. men icke. först någon gång mellan klockan 22.30 och 23.00 måste jag ha somnat. 

och nu klarvaken. dricker koffeinfritt kaffe och pratar med älskade katterna.

gårdagen var kaotisk. jag grät och hulkade, snorade och tappade verkligheten hos läkaren. sedan gick det liksom inte att sluta gråta. (men jag lyckades framföra att jag inte vill ha någon neuroleptika och till slut förstod han mina argument och övergav den idéen.) jag grät mig till sömns t.o.m. och jag är absolut inte den som gråter. hur gärna jag än vill - min kropp verkar liksom inte riktigt veta hur en gör.

läkaren ringer på fredag morgon och då ska vi utvärdera den nya sömnmedicinen (nitrazepam) och han kommer antagligen fortsätta påstå att jag är gränspsykotisk. jag däremot - hävdar att männen i väggarna har med sömnbristen att göra. och att de kommer tystna så fort jag får tillbaka min i alla fall sex timmars ostörda sömn varje natt.