söndagens slut närmar sig äntligen.


jag försöker att in i det längsta förneka det som pågår innanför revbenen. och i magen. en saknad efter det som började så vackert. sedan någonting elakt som gjorde allt det vackra svart och eländigt. det handlar inte om stolthet. det handlar om principer och vetskapen om att ingen förändring har skett. eller kommer att ske. tyvärr.

mamma kommer inte förbi ikväll. så jag fortsätter angsta iklädd en halv pyjamas. gårdagen sitter som klistrad över lungorna och jag andas ytligt för att inte börja gråta. igen. men tacka vet jag åarnas magi. självklart inte vackert. men alltför ofta ett krävande måste.

och äntligen kom jag ihåg att logga in på mina vårdkontakter för att förnya fem läkemedels-
recept. visserligen har jag telefontid på läkaren på onsdag. men spela kvitta. hej då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0