tack för idag.


fyra gula piller och två vita piller är på väg ner i magen och snart ut i systemet. jag hoppas på lugn sömn och en icke-stressig morgondag. psykologsamtalet oroar mig. det var så rått och ärligt sist och det skrämmer mig. det är ovant och känslorna har inget slut. samtidigt vet jag att jag närmar mig något stort. något viktigt.

om en timme kryper jag ner under täcket tillsammans med katten, boken och snuset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0