18.30


först fjorton timmar senare kommer jag på att mat kanske vore något. och jag har diskat, druckit kaffe och tänkt. dagens färger håller sig på avstånd och allt jag hör är ingenting

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0