jackie.

köpte tusen kilo aubergine på willys och tänker i ett svagt ögonblick att livet är en fest. men sen skakar mina händer handikappande mycket och jag tänker att om jag nu inte kan supa bort mina sista dagar - så får jag väl äta mig igenom dem. och jag har noll koll på orden/meningarna och allt blir så skakigt och kraftlöst.

i morgon har jag en tidig tid hos psykologen och jag säger yey - tills jag kommer på att jag har lovat mig själv och psykologen att lämna de färdiga paketen hemma. och då känns allt svart igen och jag undrar om öl nog ändå inte är min grej.

sen minns jag att jag halvt om halvt presenterat en sommarfika hemma hos mig den 12 juli. för att fira tolv månader som nykter. kanske borde jag bjuda på vodka-bål och haschbrownies. det vore så skrattretande - så som hela min situation faktiskt är. eller så fortsätter jag med spikrak stolthet i ryggraden och säger hej livet.

inte fan vet jag - på den nivån är det ikväll. jag borde köttkarva lite i benen och sen låtsasgråta över det hos psykologen i morgon. eller nej - stolthet var det ju. jajemen.