jackie.

jag försöker att hantera mina minnen och allt det som de väcker till liv. men jag får absolut ingen ordning på det. jag vet faktiskt inte varför jag är så psyksjuk och självdestruktiv. kan det vara p.g.a. honom eller blev det bara så. och eftersom det inte finns några svar - så förökar sig frågorna förbannat snabbt. och jag orkar inte försöka hänga med.

jag önskar mig lugn. men jag vet inte hur jag ska hitta lugnet utan att behöva döva mig med alkohol och benzo. ärligt. samtidigt som jag inte tänker slarva bort tio månader utan alkohol. jag kan. frågan är väl om jag faktiskt, där innerst inne, vill. och sen har vi ju rakbladen. puh.